Möten med vattnets gudinna Ran

Jag tänker berätta för er om en omtumlande resa jag gjort på min resa i den shamanska världen, så här är ett sätt att resa i de olika världarna. Möte 2 berättar jag om en annan gång.

Min uppgiften bestod i att möta mitt födelse vatten som är Schillerälven i Filipstad. Jag har alltid haft svårt med att hamna under vatten men här hade jag inget val. Började med att öppna sacred space och kallade in min hjälpare.

Därefter satte jag igång igång en ljudfil från you tube med shamansk trumning, lade mig tillrätta på madrassen, andades djupt, sa mitt syfte och släppte taget. Jag skickade ner min svans djupt på platsen och krokade fast mig för bästa kontakt ( Svansen vi har som förankrar sig med underjorden löper ut från svanskotan, och fungerar som ett ankare mellan vår kropp och energierna, men först och främst att ta kontakt med platsen).

När jag kände mig förankrad och försattes i lugnet kunde jag se mig och känna hur jag vadade ut i vattnet, det kalla mörka vattnet, jag gick tills den ända när jag inte kände botten längre, jag sögs ner i vad jag upplevde som en lång mörk tunnel.

Själva resan ner var jobbig känslomässigt men det fanns ingen annan väg att ta. Efter vad jag upplever som lång tid så åker jag ut i ett starkt vitt ljus in i famnen på en omhändertagande energi, jag uppfattar energin som små energiprickar.

Jag bad om att få möta Ran –  Jag kände hur hon fångar mig, tar hand om mig som man tar hand om ett litet barn, ger mig näring och kärlek. Hon visar mig att djupa känslor som finns under ytan fyller en funktion och inget man ska fly ifrån. Hon säger att arbeta med det dolda är att sätta sin själ fri och det är vad jag ska göra. Jag stannar kvar en stund och bara är, lär mig känna igenom min rädsla för djupt vatten.

Det händer en hel del med mig under denna stund men det tar lite för lång tid att skriva om men jag kan säga att du kan välja att fly från dig själv hela livet eller välja att arbeta med dig själv.

Jag är en krigare så jag väljer att möta alla delar av mig och inom mig som är en del av mig, om jag aldrig vågar ta utmaningarna så växer jag inte till min fulla potential.

”Hooo” Birgitta