Den inre rösten – intuition och guider 

Vi känner på oss saker. Vi vet inte hur det går till men alla vet hur det är att lyssna på och följa sin magkänsla. Många gånger uppfattar vi den där starka känslan av att något är på gång och vi blir lite mer uppmärksamma och lite mer alerta vid sådana tillfällen. Vi vet instinktivt att vi bör lägga extra märke till det som händer omkring oss.

Intuitionen är vår inneboende andliga kompass och ibland kan den agera varningsklocka. Den finns hos alla. Vad är det som får oss att lyssna på den då? Vad är det som får oss att faktiskt följa känslan och agera efter det att intuitionen kickat in? Jo, när intuitionen är starkare än alla andra intryck.

Vi har ju en en kroppslig, fysisk instinkt. När vi ramlar sträcker vi ut armarna och tar emot oss så vi inte skadar oss. Intuitionen är också en slags självbevarelsedrift skulle jag vilja säga. Om min magkänsla säger åt mig att gå åt ett håll eller göra ett specifikt val i livet, så är det för att jag smidigare, snabbare och enklare ska komma fram till slutmålet och för att jag ska slippa eventuella besvär på vägen.

När vi är upptagna med allt som sker i vår vardag, kör bil, scrollar i mobilen, jobbar, tränar och annat har vi sällan tid att vara i en stillhet då vi hör intuitionen bättre. Har vi inte tränat upp det inre örat och lärt oss att lyssna på våra kroppar och magkänslan så har vi en backup. Våra guider. De är alltid med oss och de låter oss sköta våra liv själva, men de viskar alltid i våra öron och kan påverka vår magkänsla. De är bara till för oss och för att hjälpa oss leva vårt liv. De vill vårt bästa. Alltid. De är här för att förstärka intuitionen när vi inte hör den. De är således vår extra inre röst. Ibland när de vill något kan man höra dem för sitt inre eller yttre öra.

Jag vill berätta om en gång när jag hörde min guide, lika tydligt som om han viskade i mitt riktiga öra. Jag arbetade som lastbilschaufför och hade just svängt ut på en krokig landsväg. Det här var en morgon då det brukade vara mycket trafik åt båda håll ut till skärgården. Jag ville dricka vatten och sträckte mig efter vattenflaskan.

Då hör jag någon tala till mig: ”Ställ tillbaka flaskan nu, ha båda händerna på ratten för straxt över krönet kommer en långtradare och den kommer vara på din sida av vägen. Sen kan du dricka och du kommer inte få något möte förrän du är framme vid samhället.”

Blev så förvånad så jag faktiskt ställde tillbaka flaskan, tog tag i ratten med båda händerna, såg krönet närma sig.. och där kom den, på min sida av vägen. Den andra föraren krängde tillbaka på sin sida men hann inte helt. Jag väjde det lilla jag kunde och våra speglar touchade bara litegrann men hela skåpet skakade till kraftigt av lufttrycket mellan våra lastbilar och allt gick som i slowmotion. Jag mötte sedan inte en enda bil förrän jag var framme.

Jag hann inte bli rädd. Efteråt var jag så tacksam och glad över att jag har en guide. För jag visste. Har alltid vetat. Guiderna eller kanske till och med skyddsänglarna hörs inte bara när de vill rädda oss och andra, utan de är alltid där och pushar oss åt rätt håll. Det råd jag har att ge dig, för att öka på din intuition och att lyssna inåt, är att meditera, vara i stillhet och bara vara här och nu, inte i framtiden eller i det förflutna.

ÖVNING:

Den enklaste tekniken för att nå inre stillhet eller bara släppa stressen är att blunda, vänta på att tankarna kommer..låt dem passera om de dyker upp, andas djupt och sakta några gånger och säg ditt eget namn på varje långsam utandning för att sedan bli medveten och känna in din egen energi genom att fokusera på din fysiska kropp en stund. Känn hur du expanderar din energi utanför din kropp. Känn hur avslappnad du blir. Lyssna, tala rakt ut till universum inom dig eller bara känn efter hur skönt det är att bara vara. Öppna sedan ögonen sakta, bli medveten om din fysiska kropp och kom tillbaka, jordad, närvarande och än mer intuitiv. Lycka till!

Namaste.

Jag har agentnamn Suss 29# på Stjärnregn. Se schema när jag arbetar på www.stjarnregn.se